Fashion is future

Halleluja moment and power to the people! Nu känns det som att saker är på väg att hända! Min käre far har tipsat och peppat mig att skaffa en hemsida, så snart snart snart är den på väg. Jag ska bara förstå mig på lite om världen av domäner, webbhotell etc. En labyrint och ett pussel. Men ingen kommer att missa när den finns uppe, för jag lär glädjetjuta så halva världen hör.
Det är bara att spesta öronen och vänta!

Modevisningen är över. För många känslor för att få plats, men en sak är säker; det är inte över. När vi stod bakom scenen inför sista visningen kände jag hur det här är mitt liv och det jag är menad för. Det får bara inte vara slut nu.

Det finns saker i livet som håller en levande. Som får en att fortsätta kämpa när man helst av allt vill kasta in handduken och ge upp. Jag försöker upptäcka de sakerna, och mitt och Sannas projektarbete är en! Att vi sedan ger miljön lite omtanke är ju bara en bonus.
Över huvud taget, Sanna och Moa. Jag kan inte säga det nog många gånger; ni är finast. När jag försöker se mig själv som frisk, ser jag mig som er. Vackra härliga kvinnor!

Jag ska försöka ge några bortförklaringar till min frånvaro här. Jag har varit sjuk och är nu igen, vilket har resulterat i inte så glamorösa outfits (mest bestående av trosor och fula gamla t-shirts). Lägg till hår inte tvättat på en vecka, ingen ork till ansiktsuttryck och där har ni mig.
Dock klädde jag upp mig till nyårsafton, trots att jag satt hemma i min säng, med en hemmasydd tight svart tubklänning och svarta strumbyxor. Jag sydde även en klarröd liten sidenväska med fransar, och sminkade mig med ansträngning för en gångs skull, men eftersom jag sålt iväg min gamla kamera och fortfarande inte hade fått den nya, fick den dagen förbli obevarad. Det är synd, jag kände mig fin.
Men idag kommer den, kameran! Så så fort jag blivit så frisk att jag orkar göra mig snygg igen, ska jag ta tag i fotandet. Och syandet. Syandet måste tas tag i, för snart smäller det trots allt av till modevisning och kappan/fracken hänger fortfarande halvvärdig på provdockan... Men den kommer bli fabulous!

Lite andra uppdateringar:
Jag fick Fashion Now 2 i julklapp, jublande glädje! Den ska bläddras i vill jag lova, nu när jag läst allt som kan läsas i den första boken. Jag fick också en supersnygg 60-talsklänning, brun vit och orange. Ja, det var nog klapparna på modefronten.
Kan även meddela att mina julklappar bestående av egensydda linnen, klänning, slipsar och scarf blev mycket uppskattade och det är nästan så jag blir lite rörd när jag ser dem användas. Så med min märkning på dem, kan jag kanske hoppas på lite uppmärksamhet från något håll...
Idag läste jag igenom Elle, och upptäckte något som väckte mitt fruktansvärda ha-begär: Ett par svart-vita strumpbyxor från chanel som är att dö för! Jag vill inte veta vad de kostar.

Jag har ju lite ögonfobi på grund av hemska upplevelser från mellanstadiet. Ja, ni minns kanske när alla skulle vända på ögonlocken så det blev rött. Sedan dess vill jag knappt ta i ögon. Men bästa sättet att komma över sina rädslor är ju att utmana dem, och när man får chansen att testa färgade linser kan jag ju inte motstå frestelsen att undersöka hur jag skulle se ut i gröna eller bruna ögon. Jag älskar gröna ögon! Och så kan man ju använda lila ögonskugga, som är perfekt för grönögda människor. Här kan man hitta en mängd linser i fina färger: www.fargadelinser.com Ta en kik.

Vad som hänt i övrgit är, klänningen är klar! Big halleluja moment! Nu har jag påbörjat kappan som också komemr att bli fabulous i svart ull och rött foder samt bubblig krage i olika röda tyger. Det kan bli en spännande mix, och jag kan knappt vänta tills den är färdig!

Jag lät min mamma klippa mig och satte nöjt på mig de fabulousa glasögonen från Jasper Conran och den skönaste stickade tröjan. Jag blev helylle.

Av någon anledning resulterar alltid mina behov av förändring eller nystart i ny frilla eller hårfärg, och detta är inget undantag, så det ser ut bli håret som ryker. Okej, kanske har det lite att göra med min extremt slitna slentrian"frisyr" mixat med en lite lagom besatthet av det ljuva 60-talet. I synnerhet Edie Sedgwick och Twiggy.
Så det blir kortkort och vågat. Nytt liv, nytt hår. Ny upptäckt för hur roligt det är att klä sig fint, så efter en alldeles för lång tid av samma strumpbyxor och samma trikåkjol grävs nu de fina kjolarna och blusarna fram. Imorgon ska jag ta mig en tur till myrorna och förhoppningsvis fynda lite symönster och kläder à la 60-talet.
Jag har även inhandlat ståltråd och örhängen, så nu ska det tillverkas egna stora saker! Fabulous!

Jag sänder ett varnande ord om Tjallamalla.com. Livsfarligt och fruktansvärt och borda förbjudas, men så himmelskt underbart! De slutar aldrig att överösa mig (ja, kläderna talar till mig personligen) med dessa katastrofalt fina kreationer som ger mig dessa extrema ha-begär. Det är rent av plågsamt. I denna hets över finanskrisen är det väl tänkt att vi ska dra ner på konsumtionen och spara, men hur ska det vara möjligt när sådana här sidor finns, som erbjuder må-bra-klänningar av högsta kvalitet? Dessutom bara ett klick bort. Dessutom nr.2, de har vintageklänningar! De där finfula härliga sakerna man aldrig hittar på second hand här i Umeå (Nej, vi får stå ut med de som enbart är fula). Jag tror jag är kär.

                  
Tre vintageklänningar som skriker må bra!




Klänning från Jenny wierdo, för dagar jag måste känna mig på topp.




Klänning från Patouf.

Kärlek börjar alltid med bråk har jag hört. Och det är nog lite hatkärlek jag känner till den här klänningen som aldrig verkar bli klar. Den kanske har en hemsk förbannelse över sig, eller så är det bara jag. Men nu börjar jag se en glimta ljus i tunneln och det är inte mycket kvar. Jag tror det kommer bli fabulous när leopardpälsfjällen kommer på plats också. Nu ska jag bara sy dem, dryga hundra stycken, böjd över min symaskin med värkande axlar. Men, på med voltaren och i med ipren och gasen i botten!